Jag får då och då frågan om det innebär några problem att vara så öppen som jag är. Skall jag vara ärlig så är det inte en dans på rosor. Jag skäms inte över mina psykiska besvär, jag är ärlig kring min alkoholism. Självklart kan det innebära problem för mig. Men problemen är så få om man väger dom med fördelarna.
Söker jag ett arbete använder jag en mailadress kopplad till denna domänen. Klart att företaget kommer besöka den domänen, den här bloggen, för att kolla vad jag är för typ. Man googlar på mitt namn (det finns inte så många, faktiskt ingen, i Sverige med mitt namn med samma stavning) och hittar all info om mig.
Jag har, på grund av min öppenhet, blivit bortvald i rekryteringsprocesser när jag sökt jobb. Med det är nog, för mig, det enda problemet.
Det positiva med att vara öppen är att jag inte längre behöver hålla koll på vem som vet vad. Det finns ingen risk att jag ”försäger mig” för alla vet samma sak. De som inte vet, har bara råkat hamna där för ämnet har aldrig kommit upp.
Kanske kan någon annan finna stöd, tröst och mod genom min öppenhet. Jag personligen hade uppskattat mer öppenhet från andra som har samma, eller liknande, problematik i livet som jag själv. Jag hade uppskattat bekräftelsen i att inte vara ensam. Jag hade uppskattat att ha ett mentalt stöd i min kamp.
Därför är jag öppen. Därför väger det positiva tyngre än det negativa.