Ofrivillig isolering

Jag är en ganska isolerad person. Det märks extra tydligt nu under min sjukskrivning när jag inte träffar mina kollegor varje dag. Det är inte det att jag är osocial, jag är väldigt social, umgås gärna med människor. Men senaste året har jag liksom inte riktigt orkat. Sedan några månader tillbaka är det väldigt få människor jag ens har någon kontakt med.

Det kommer över mig ibland, som Bergmans demoner, känslan att jag är ensam. Jag är absolut inte ensam, jag har en fantastisk man, en underbar dotter, mina kärleksfulla föräldrar och syskon. Jag har min familj. Men ganska ofta känns det som om det liksom tar slut där.

De flesta av de jag tidigare umgåtts med är folk som umgås på puben, en klubb eller i en park över några flaskor vin och ett antal burkar öl. Det är ett fåtal av mina vänner, som jag träffat under andra förhållanden. Jag kan inte umgås med folk under de förhållandena längre, jag mår för dåligt av det. För jag är alkoholist.

Under det senaste året har jag knappt träffat någon. Tar man bort familj och kollegor så har jag aktivt umgåtts med totalt 5 personer vid 9 olika tillfällen.

Jag har vänner där tid inte spelar någon roll alls, där det kan gå ett par år men när vi ses är det som om inget hänt, som om det var igår. Vi kan spendera timmar tillsammans över oändligt antal koppar med te pratandes om då, nu och sen.

Sedan finns det de som liksom inte hör av sig. Där all kontakt sker på mitt initiativ, för att jag vill. De är de vänskaper som tenderar rinna ut i sanden. Senaste 2-3 månaderna har jag knappt orkar kontakta någon. Redan i grund är jag dålig på att höra av mig; jag tycker telefonsamtal är obehagliga och jag vill liksom inte störa. Jag skickar ett meddelande på Facebook och får jag inget svar låter jag det vara där.

Men det är i sånna lägen, som jag är i nu, där jag inte orkar ta kontakt med någon, som jag verkligen märker hur få det är som faktiskt tar kontakt med mig. Det får mig att känna mig så otroligt ensam. Det är som om det bekräftar en av mina största rädslor; att bli bortglömd.