Idag var jag och handlade. Toalettpappret var slut, vi behövde tvättmedel, bröd och ost. Jag brukade älska att handla, nu hatar jag det. Jag har alltid dåligt med pengar. Det är nästan så att jag måste gå med miniräknaren i affären.
Man blir inte direkt förmögen som heltidssjukskriven. Det är dessutom jag som försörjer min man och min dotter som bor hos mig varannan vecka.
Efter skatt får jag ut ungefär 15.000 kr. Min hyra ligger på 8.000 kr. Redan där får man en aning om att ekonomin är stram, att det inte riktigt går ihop. Hur klarar sig en hel familj på de pengarna? Sanningen är att det gör vi inte.
Jag och min man kan inte direkt unna oss något. Vi kan inte gå på bio, bara en sån sak som att gå på café är för dyrt. Ingen av oss har köpt nya kläder på ca 3 år, bortsett från bröllopet för ca 1 år sedan (då såg vår ekonomi annorlunda ut).
Jag använder självscanning så ofta jag kan på Ica MAXI och på den Willy:s butik som ligger nära mig, då ser jag direkt vad slutsumman blir, vilket jag gillar. Det är vanligt att jag får plocka bort saker som jag egentligen behöver, för att ha råd.
Min ekonomi, vår ekonomi, gör mig stressad, ger mig ångest, den ger mig ont i magen, gör att jag får svårt att sova, gör mig oroad.
Jag hade det så innan men har börjat jobba lite extra och på det sättet drygat ut ekonomin så nu klara vi oss jag och min dotter, visst kan vi inte åka längre sträcker men vi kan unna oss ett bio besök en resa till Malmö ibland.. men visst finns det månade då vi sitter med miniräknaren och räknar varenda kr
Jag klarar mig inte utan miniräknare. Jag älskar självscaning. Jag är sjukskriven heltid får ut 6400 efter skatt. Jag har dyskalkyli så kan inte räkna. Så jag känner igen det där att plocka bort sånt man egentligen behöver..
Är din man också sjukskriven?
Ja, det är han.
Ska inte socialen skjuta in lite pengar när ni har det så? Låter ju som ni lever under existensminimum?
Då min dotter är skriven hos sin pappa och min sjukersättning är såpass ”hög” har vi inte rätt någon ersättning.