Kategori: Utmattningssyndrom

Ett barnsligt sätt att somna

ADHD Inga kommentarer15

Jag har tidigare skrivit om mina sömnproblem. När jag blev sjukskriven var min sömn hemsk, jag kunde sova max 3 timmar åt gången och fick inte en hel natts sömn på flera månader. Med tiden har det blivit bättre och nu får jag oftast minst 6-7 timmars sömn.

Jag har fortfarande svårt att somna. Jag kan känna mig väldigt trött när jag lägger mig men jag somnar liksom inte. Det blir extra svårt om jag känner minsta stress. Exempelvis om jag har en tid att passa nästa dag, då snurrar tankarna igång om att jag måste somna en viss tid, för att få ett visst antal timmars sömn. Och då blir det ännu svårare att somna.

Jag har, tack vare min dotter, hittat ett litet knep för att faktiskt kunna somna. Det är att lyssna på en ljudbok. Men inte vilken ljudbok som helst, utan på Elefanten som så gärna ville somna.

Det är en bok som jag tror det är tänkt att en vuxen ska läsa för ett barn, så att barnet lättare kan somna. Själva sagan är ganska trist och språket är upprepande, och jag misstänker att det är just det som gör den så sövande.

När jag har svårt att somna, så tar jag och startar denna ljudbok i min telefon. Jag använder mig av Storytel. Jag vet tyvärr inte om denna bok finns hos andra streaming tjänster för ljudböcker. På Storytel finns boken inläst både av en man, och en kvinna, så man kan välja den man föredrar. För mig funkar den med manlig uppläsare bäst. Boken är ca 30 minuter lång och det är sällan som jag hör hela, för jag somnar innan den är slut.

Om inte just den boken funkar finns det andra av samma författare, en om en kanin och en om en traktor. Den om traktorn kan jag dock inte lyssna på när jag ska sova för jag börjar bara skratta av den berättelsen.

Planera

När hälsan skall planeras

Utmattningssyndrom 1 kommentar1

Fick tidigare under dagen flera samtal från min nya fysioterapeut på PMU. Första gången hon ringde bokade vi in en tid för att göra en så kallad vårdplanering. Inom någon timme ringde hon igen för att få omboka tiden, då hon missat att markera i sin kalender att hon inte var tillgänglig under den tid vi hade bokat in.

Men en tid är i alla fall bokad. Vad jag vet kommer det vara jag och fysioterapeuten, Eva, som skall snacka igenom den plan som PMU tagit fram åt mig, så får jag komma med åsikter innan den bestäms. Eventuellt kommer min nya arbetsterapeut, Jenni, också vara med. Hon frågade i alla fall om hon fick när jag träffade henne senast.

Mina initiala tankar kring PMU är att de verkligen tar min sjukdom på allvar, vilket känns fantastiskt skönt. Det känns samtidigt väldigt bra att det liksom inte tar så lång tid, det går inte flera veckor mellan besöken utan de har skett ganska tätt. Vilket för mig betyder att de faktiskt vill hjälpa mig.

Det finns en del människor inom vården som tyvärr blivit allt för präglade av de negativa sidorna i sitt yrke och ärligt talat gör ett ganska dåligt jobb. Men, mer om sånt en annan gång.

Jag skall i alla fall till PMU nästa vecka och det känns väldigt bra, och hoppfullt!

Sova

Att sova, eller inte sova

Utmattningssyndrom 2 kommentarer2

Jag har haft mer eller mindre problem med sömnen sedan jag var tonåring. När jag var ca 14-15 år började jag få svårt att somna när jag lagt mig, även om jag var trött. Jag upplevde det dock aldrig som något problem; jag somnade till slut och sov nog ungefär så mycket som jag behövde.

Under en period i livet skämtade jag om att min största hobby var att sova, för det är så himla skönt att sova. Lägga sig i en mysig säng med fluffiga kuddar och ett varmt täcke. Kan det bli bättre?

För ca 1,5 år sedan började min sömn bli dålig, på riktigt. Besvären med att somna blev mer märkbara. Istället för att det tog mig någon timme att somna, tog det istället två eller tre timmar. När jag väl somnade så sov jag dock väldigt bra. Men även det blev sämre.

När jag sov ca 3 timmar per natt blev jag sjukskriven. Initialt blev jag sjukskriven på grund av depression, men det visade sig att det egentligen handlade om utmattningssyndrom.

I början av sjukskrivningen sov jag väldigt mycket, varje stund där ingen var beroende av mig så sov jag. Sömnen blev sakta men säkert bättre, för att sedan bli extremt mycket sämre igen. Vid årsskiftet 2016/2017 var jag tillbaka till att sova ungefär 3-4 timmar per natt.

Att inte sova är något som, på sikt, skadar hjärnan fysiskt. Något som påverkas rejält är minnet. I dagsläget upplever jag mitt minne såpass dåligt att jag har svårt att ta mig igenom en instruktionstext. Jag får läsa samma text om och om igen för att förstå vad det står. Jag kan läsa och jag förstår orden, men jag lägger inte det jag just läst på minnet, vilket gör att jag inte förstår det jag läser. Så jag får börja om, igen och igen och igen.

Idag sover jag ganska okej, om jag kommer ihåg att ta min medicin för att kunna sova. Det är inte en sömnmedicin utan en antidepressiv som har bieffekten att man blir trött. Jag tar en väldigt låg dos, några timmar innan jag behöver somna. Jag kan då somna runt 23-tiden utan större problem. Ibland somnar jag innan 23, ibland efter.

Medicinen gör mig inte såpass trött att jag somnar om jag inte faktiskt försöker somna. Om jag skulle stanna uppe skulle jag inte somna på stället. Det krävs att jag faktiskt lägger mig i sängen och försöker somna.

Läsförståelse under Utmattningssyndrom

Läsförståelse försvinner vid utmattningssyndrom

Utmattningssyndrom 1 kommentar4

Jag har har kunnat läsa sedan lågstadiet. Från den stunden så malde jag igenom böcker under hela grundskolan. I gymnasiet läste jag mindre, det var så mycket annat att hinna med. Men vi hade fortfarande undervisning i Svenska och i prov ingick i stort sett alltid ett stycke med läsförståelse, som jag alltid klarade.

Med tid har jag glidit allt längre ifrån att läsa böcker, jag prioriterar att göra annat på min fritid. Många ligger och läser på kvällen innan de skall sova, det är sövande för många. Själv kan jag fastna i flera timmar, hittar jag en riktigt bra bok bli det svårt för mig att ta en paus i läsandet.

Jag har aldrig läst direkt snabbt, med åldern började jag bli mer och mer rastlös när jag läste en bok, om den inte var riktigt riktigt bra. Senaste året har jag plockat upp läsningen igen men då i form av ljudböcker.

Det är sällan jag läser längre texter numera, det blir främst statusuppdateringar på Facebook, bildtexter på Instagram och liknande. Jag läser hellre korta sammanfattningar framför en hel nyhetsartikel med mera.

När jag ställs inför att läsa en längre text, exempelvis en instruktion eller dokumentation av något, så blir det svårt för mig. Jag kan titta på texten, se bokstäverna, men inte förstå vad det står och vad det betyder. När jag lyckas ta mig igenom 1 rad med text så har jag redan glömt bort den när jag kommer till nästa rad, hela texten tappar sitt sammanhang.

När man behöver spendera 30 minuter, eller mer, för att läsa 1 standard A4 dokument, och ändå inte minns vad man läst, eller inte minns vad man läst, då känner man sig ganska korkad. Osmart. Dum i huvudet. Som en idiot.

Jag vet att det inte är mig det är fel på, jag är inte ointelligent, jag har drabbats av utmattningssyndrom.

Utmattningssyndrom påverkar bland annat arbetsminnet, som är centralt i att komma ihåg och hantera information under en kortare period. Detta kan vara att läsa en instruktion och sedan genomföra uppgiften. När arbetsminnet inte fungerar optimal så ”försvinner” informationen utan att den lagrats i någon annan minnesfunktion.

Det är flera saker som arbetsminnet håller ordning på, förutom läsförståelse, därför är det många intellektuella funktioner som påverkas när arbetsminnet försämras. Det kan bli svårt att förstå vad någon säger, att räkna blir svårare och det blir svårare att lösa problem.

Har man drabbats av utmattningssyndrom är det inte något som kommer vara resten av livet, det blir bättre. Men för stunden, när man är mitt i det, så kan man känna sig ganska korkad när man inte förstår en enkel text.