Lite inspiration för dig som vill ha miljöombyte

Det låter kanske lite klyschigt, men ibland kan det vara bra med lite miljöombyte. Om inte annat kan nya intryck hjälpa till att skingra tankarna. Man får nya saker att förhålla sig till, möter nya människor och får ett lite vidare perspektiv på saker och ting. Det är ingen mirakelkur, inget märkvärdigt, men ett enkelt sätt att höja blicken.

Vart kan man då ta sig, om man dessutom inte har så mycket pengar?

Om man bara vill iväg snabbt och inte bryr sig så mycket om vart, då finns det gott om sista minuten-resor hos ving att välja mellan. Hos Ving.se kan man även ange vad man är intresserad av, så kommer ett meddelande när det finns någon billig restresa. Ibland dyker det upp fynd där man kan få en veckas drömsemester för under tusenlappen. Men normalt sett får man räkna med att en sista minuten-vecka går på i alla fall 2000-3000 kr.

Vill man ha lite mer koll på vart man vill och hur man vill bo finns det många prisvärda vanliga charterresor. Ofta är de billigare i början och slutet av säsongen. Vår och höst är ofta riktigt behagliga årstider runt Medelhavet. Då är det inte heller lika mycket folk och lika trångt som under värsta högsäsongen.

Ett annat alternativ är att resa någonstans över helgen. De ger ett avbrott i vardagen, men man behöver inte krångla med så mycket bagage och planering.

Den kanske mest prisvärda weekendresan jag hittar hos Ving just nu går till Berlin. Flyg och två nätter på hotell går att få för ca 3000 kr. Just Berlin är en skön stad att ta en paus i. Vill man, då har staden ett klubbliv i internationell toppklass. Eller så sjunker man bara ner i den avslappnade och tillåtande atmosfären, lever parkliv, äter gott och billigt och tittar på folk.

Paris är ett annat alternativ, med en helt annan attityd. Jag har hört att den är lite ”snobbigare” än i andra Europeiska storstäder. Men det kan också ha sin charm ibland, om man är på rätt humör. Att slösa bort en kväll med god mat på en enkel fransk bistro är absolut något jag själv skulle vilja göra.

London är en annan klassiker. Staden känns trygg för många svenskar, eftersom vi behärskar språket. Men man bör hålla sig borta från de värsta turiststråken om man inte tycker om att trängas. Åk istället ut i stadsdelarna, kanske till marknadshallen i Brixton och upplev spännande world street food. Staden är fullproppad med sevärdheter, shopping och mat. Kort sagt ett resmål som passar många!

En restrend hos Ving är stad och bad. Om man åker till en stad som Palma de Mallorca eller någon av dess kringliggande strandstäder – då kan man få både sol och bad samtidigt som man har tillgång till shopping, nöjen och ett stort restaurangutbud. Bra för den som vill ha allt eller inte kan bestämma sig.

Det där var bara några exempel på vad man kan göra om man vill ha en paus. Dessutom är det rätt kul att surfa runt på resesajter och drömma sig bort.

Detta inlägg är ett samarbete med Ving
Bidragsfusk

Vem vill hålla på med bidragsfusk?

Det finns en hel del fördomar kring människor som av någon anledning inte kan ”bidra” till samhället. Skälen till varför människor inte arbetar är många, och i en klar majoritet är det helt legitimt. En stor majoritet av de som får bidrag håller inte på med bidragsfusk.

I drygt 18 månader har jag själv gått på ”bidrag”. Eftersom jag är sjuk från mitt arbete får jag sjukpenning från Försäkringskassan. Självklart finns det människor som tror jag är lat, inte vill arbeta, eller fuskar. För många människor tror att man kan leva ”det ljuva livet” när man går på bidrag.

Det finns många sätt att leva det ljuva livet på, att hålla på med bidragsfusk är inte ett av dom.

Om drygt 1 vecka skall jag på möte inför min kommande arbetsträning. Jag skall då, dagligen under en viss tid, åka kollektivt för att ta mig till arbetsträningen. För detta behöver jag köpa ett periodkort för att kunna åka med Västtrafiks bussar, spårvagnar och båtar i Göteborg. Jag är 33 år så ett sådant kort, som är giltigt i 30 dagar, kostar mig 610 kr.

I dagsläget är det 610 kr som jag inte har. Jag hörde av mig till min handläggare på Försäkringskassan för att fråga om det finns något bidrag jag kan söka som kan täcka resekostnaderna under min arbetsträning. Svaret blev Nej. Hade jag arbetat mot lön hade min lön bekostat periodkortet, som sjukskriven är det meningen att min sjukpenning skall täcka kostnaden för periodkortet.

Sjukpenning

Som de flesta vet får man 80% av sin lön i sjukpenning. Problemet är att det inte riktigt stämmer. Enligt försäkringskassan får man ”knappt 80% av din lön, men högst 714 kr per dag”. Inkomsttaket för sjukpenning är 28 000 kr (före skatt) och i skrivande stund får man 76,5% av sin lön utbetald i sjukpenning. För 1 månad får man 21 420 kr (innan skatt) i sjukpenning. Man betalar fortfarande skatt, för sjukpenning betalar man 30% skatt. Du får då 14 994 kr per månad.

Detta gäller dock max i 1 år. Sedan sänks sjukpenningen till ”knappt 75%”, i dagsläget 74,2%. Efter skatt får du då ut 14 539 kr.

Är det en förmögenhet? Absolut inte. Trots att dina utgifter inte minskats efter 1 års sjukdom så minskas ändå din ersättning. Det finns inget bestämt existensminimum, istället pratar man om Riksnorm. En summa som varje person, efter fasta kostnader, skall ha för att kunna leva ett drägligt liv.

Riksnormen

Riksnormen skall täcka både gemensamma och personliga kostnader för livsmedel, hygienprodukter, dagstidning, barn- och ungdomsförsäkring, kläder och skor, fritid och lek, förbrukningsvaror, telefon och TV-avgift. Miniminivån för en ensamstående vuxen utan barn är 3 930 kr per månad, utöver den fasta boendekostnaden. För en familj med 1 vuxen och 1 barn (10 år) blir summan, för att täcka det grundläggande, 6 730 kr per månad, utöver den fasta boendekostnaden.

Om vi tar familjen på 1 vuxen och 1 barn som exempel, så blir det, utöver Riksnormen som skall täcka de grundläggande levnadskostnaderna, 7 809 kr kvar, som då skall täcka allt annat som boende, läkemedel, vårdbesök, färdmedel, fackavgifter, hemförsäkring osv.

Min familj får 14 539 kr per månad. Vi är 2 vuxna och 1 barn. Sjukpenningen räcker inte till så att vi skall kunna leva ett drägligt liv. Även om jag inte haft haft en man (som nekas sjukersättning från Försäkringskassan), så hade vi inte hamnat inom Riksnormen då hyran för boendet landar på 7071 kr per månad.

Bidragsfusk gör dig inte rik

Hade jag inte haft rätt till sjukpenning hade jag sökt ekonomiskt bistånd från socialtjänsten, då hade jag säkerligen fått mer pengar från socialen än vad jag får i sjukpenning, trots att jag får så mycket i sjukpenning som man kan.

Kan man leva det ljuva livet genom bidragsfusk? Jag skulle säga nej. Jag och min familj kan långt ifrån göra det, och vi fuskar inte ens. Hade jag klarat att arbeta 100% hade vi haft 6 800 kr mer per månad, efter skatt, att leva på. Hade jag kunnat arbeta 100% hade jag inte behövt handla mat på faktura när pengarna är slut innan sjukpenningen kommit, jag hade sluppit handla medicin på avbetalning och jag hade definitivt haft råd med att åka in till stan och ta en fika på ett café.

Bidragsfusk lönar sig inte om du faktiskt vill leva, inte bara vara vid liv.

Skulder

När skulder växer

Lever man med psykisk ohälsa är det väldigt vanligt att man drar på sig skulder. Det kan ha många olika orsaker. En del har problem med att öppna sin post, därför blir fakturor inte betalda och påminnelser samlas på hög. Ett oöppnat kuvert kan också resultera i att man missar en kallelse till läkare, om man inte kommer på den bokade tiden så får man betala för det missade besöket.

Många med psykisk ohälsa har också ganska höga vårdkostnader. Vi har tack och lov högkostnadsskydd både när det gäller vård och mediciner i Sverige, men man kan trots detta dra på sig skulder. Om man inte har pengar på kontot när det är dags att köpa en ny burk med piller, eller besöka läkaren, har man alternativet att betala mot faktura. Men har man det redan ansträngt ekonomiskt kan den där fakturan bli omöjlig att betala. Utan högkostnadsskydd kostar exempelvis 1 av mina mediciner 1030 kr för 30 tabletter. En kostnad som i alla fall jag har svårt att hosta upp vid ett enskilt tillfälle.

En obetald faktura växer snabbt till en skuld som känns omöjlig att betala. Skulden går vidare till ett inkassobolag som lägger på avgifter och ränta. Får bolaget inte betalt så säljer företaget skulden till ett annat inkassobolag, som lägger på mer ränta och avgifter. En skuld som från början var på 300 kr, för ett läkarbesök, växer sig snabbt till flera tusen.

Många kan lösa sina skulder genom att prata med bolagen där man är skuldsatt, och gemensamt komma fram till en rimlig avbetalningsplan. Det finns även möjligheten att ta ett banklån för att lösa sina skulder, ett lån har oftast lägre ränta än den hos inkassobolag.

För en hel del är både avbetalning och lån något omöjligt. Lever man på ekonomiskt bistånd från socialtjänsten ges inte utrymme att betala sina skulder. Statliga långivare, exempelvis CSN, kan ”frysa” skulden under tiden man får bidrag. Inkassobolag erbjuder inte samma möjlighet, där tickar skulden sig större i form av både ränta och avgifter.

Det man kan göra då är att ansöka om skuldsanering. Inför en ansökan måste man ha pratat med en ekonomisk rådgivare. Det är något man kan få via kommunen och det är helt kostnadsfritt. Är man i ett läge där ekonomin, oavsett planering, inte ger utrymme för återbetalning, kommer man troligtvis få rådet att komma tillbaka när det ekonomiska läget ändrats, och att man inte kan ansöka om sanering om man inte kan klara en avbetalning.

Ansöka om skuldsanering kan man dock göra, oavsett om man kan klara en avbetalning eller ej.

Ansöker gör man hos Kronofogden. Man får då ge utförlig information om de skulder man har samt om sin egen, och eventuell familjs, ekonomi. Man får redogöra för både inkomster och utgifter samt eventuellt kapital. Med alla dessa uppgifter gör Kronofogden en bedömning kring möjligheten till återbetalning. Bedömer de att man inte har betalningsmöjlighet inom ett rimligt antal år kan man få sin ansökan godkänd.

Kronofogden gör då en återbetalningsplan som man skall hålla sig till under ett visst antal år. Hur mycket man skall betala per månad beror helt på den egna ekonomiska situationen, inte skuldens storlek. Har man inget utrymme för att göra någon betalning så kan man få en skuldsanering utan att betala något, har man möjlighet att göra en avbetalning så betalar man en summa varje månad, under ett visst antal år. Det som återstår av skulden när denna tid passerat skrivs av.

Får man sin ansökan om skuldsanering godkänd är det väldigt viktigt att man informerar Kronofogden om det ekonomiska läget skulle ändras; om man får högre inkomst, lägre månadsavgifter eller liknande. Då kommer Kronofogden justera beslutet efter förändringarna. Om man inte meddelar förändringarna avbryts skuldsaneringen omedelbart.

Förändring

Mycket nytt på kort tid

Jag kom av mig en del i bloggandet. Det kom en flytt och ny behandling i vägen. Men nu vill jag uppdatera, berätta vad som händer.

Jag har flyttat. Nya lägenheten är ett oändligt kaos. Att packa upp kommer nog ta längre tid än vad det gjorde att packa ner. Men det känns ändå fantastiskt. Den nya lägenheten känns redan mer som hemma än vad förra lägenheten någonsin gjorde. Jag har kommit hem igen, till området som jag motvilligt flyttade ifrån 2013. Jag tror att min partner, och mitt barn, har liknande känslor som jag själv.

I samma veva har jag även blivit patient på en ny psykiatrisk mottagning som specialiserar sig på utmattningssyndrom. Jag har börjat i något som kan kallas för rehabiliteringsprogram. Det har gjorts upp en plan för hur mina kommande 19 veckor kommer se ut gällande min vård.

Det känns fantastiskt att prata med vårdgivare som vet, accepterar och förstår att jag är sjuk. Det gör de förvisso på min andra psykiatrimottagning också, men det blir ändå en stor skillnad då den nya mottagningen just specialiserat sig på utmattningssyndrom.

Jag ingår i en grupp om totalt 6 personer. Tillsammans skall vi genomgå rehabilitering som inkluderar fysioterapi, samtalsterapi (tror jag) och arbetsterapi.

Jag önskar ingen den situation som jag själv befinner mig i. Men jag måste ändå erkänna att det känns väldigt bra att få träffa andra som har samma problematik som jag har. Människor som varit sjukskrivna i 1 år, 2 år, eller mer! Människor som vet hur det är att vara så otroligt trött, både fysiskt och mentalt. Människor som kämpar, precis som jag kämpar.

Har i samband med detta fått lite siffror, information som är svart och vit. Jag skall nu sluta ha dåligt samvete för att jag inte kan, inte orkar, inte kan motivera mig. För faktan är denna; det är först efter ca 3 års sjukskrivning, som 82% av de med utmattningssyndrom, återgått till arbetet. Rehabiliteringen tar tid. Men även efter rehabilitering fortsätter man att ha problem. Främst med kognitiva funktioner samt att man är väldigt känslig för stress.

Jag måste börja tänka på mig själv. Det är absolut ingen som tackat mig för att jag slitit och kämpat tills det inte gick mer.