Kategori: Alkoholism

Ingen rustning, men likväl en stark riddare

ADHD Inga kommentarer5

Min julafton spenderades i sängen med feber, migrän och Therese Lindgren. Tidigare i år publicerade Therese Lindgren sin bok Ibland mår jag inte så bra. Hon är en mycket framgångsrik youtuber som lever med panikattacker och ångest. I boken berättar hon om sitt liv, hur hon blev den hon är och förklarar hur hon upplever sin psykiska ohälsa.

I ett kapitel skriver hon att den som lever med psykisk ohälsa inte är en mentalt svag person utan snarare någon som är riktigt stark. Man har trots allt överlevt 100% av alla sina sämsta dagar. På en av sina youtube-videos fick hon en kommentar som slog till mig rätt i själen; jag tänker inte Why me? Jag tänker Try me!. Jag började gråta.

Det fick mig att tänka på att jag själv ofta ser mig själv som ganska svag. Jag lever med kronisk ångest, depressioner i perioder, har sedan 2,5 år diagnosen ADHD och har det senaste året varit sjukskriven på grund av Utmattningssyndrom. Många dagar så orkar jag ingenting, jag vill ingenting, ser inte någon mening med någonting. Men jag överlever de dagarna också. Och jag har överlevt så otroligt mycket skit att vem som helst kan bli förvånad över att jag inte har en kropp full med ärr eller aldrig försökt ta livet av mig.

Jag fick min första ångest när jag var 6 år gammal och min farfar dog. När jag var 9 år, på väg hem från skolan efter en avslutning inför sommarlovet, insåg jag, under en stor björk, att jag nog inte mådde så bra. Jag har, på olika sätt, blivit mobbad på 4 olika skolor. Jag har blivit psykiskt misshandlad av inte bara 1 partner, utan 2. 5 helt skilda män, har på olika vis, utsatt mig för sexuella övergrepp. Mitt behov av att dämpa min ångest har gjort mig till alkoholist. Jag har förlorat majoriteten av de jag tidigare umgåtts med, på grund av min psykiska ohälsa.

Men jag finns fortfarande här. De dagar jag mår som sämst så är faktumet att jag fortsätter andas en seger. Jag har mått, mer eller mindre, skit i 26 år. Jag tror inte vem som helst skulle klara det. Jag är inte sinnessvag, klen, eller vad andra nu kan ha för nedlåtande tankar om någon som lever med psykisk ohälsa. Jag har ingen rustning, men jag är en riddare. Och jag är förbannat stark.

Detta inlägg innehåller affiliatelänkar.

Fira

4 år 8 timmar och 28 minuter

Alkoholism 2 kommentarer0

Idag är det på dagen 4 år sedan jag drack alkohol senast. Närmare bestämt 2012-09-22 kl. 01:30. Jag tror att det bara är en alkoholist som minns datumet och eventuellt tiden de drack alkohol för sista gången.

Mycket har hänt sedan det sista glaset med grumlig, polsk, citronvodka som jag svepte mitt i natten för att kunna sova. Mycket har varit otroligt jobbig, mycket har såklart varit otroligt lätt och roligt också. Det är inte riktigt samma dagliga kamp som det var för bara några månader sedan.

I dagsläget inspireras jag av min egen alkoholism. Den får mig att reflektera över synen på alkohol, den ger mig idéer till hur jag skall kunna stötta och inspirera andra.

Mitt senaste påhitt är en önskan om att börja föreläsa om ämnet. Målgruppen består av företagsledning och de som har ett personalansvar på företag som arbetar inom web och IT. Jag hoppas att det kan leda någon vart, att något företag nappar på min idé och låter mig prata om den hårda faktan kring alkoholism, om mina egna erfarenheter samtidigt som jag ger konkreta förslag på områden där jag, som åskådare, ser att de kan förändra och kanske förbättra.

Samtidigt gör hela idén mig lite nervös. Bara genom att ställa frågan skyltar jag med mitt eget missbruk. Att dessutom göra det inom den bransch där jag själv är yrkesaktiv kan komma att bita mig i rumpan senare. För vem vill, ärligt talat, anställa en alkoholist?

Samtidigt skäms jag inte över mitt problem. Det är ett ämne som många inte kan nått om trots att det stått och bankat på dörren i flera år. Ingen skulle göra antagandet att jag är alkoholist. Som kvinna, mamma och fast anställd, så passar jag inte in i mallen för hur många tror att en alkoholist är och ser ut.

Min första tanke när jag vaknade idag var att jag har lyckats hålla mig nykter i 4 år, det måste firas. För många andra innefattar firandet att man tar fram skumpan, och det kanske jag också gör. Men det kommer i så fall vara en alkoholfri variant.

Jag kan rekommendera Richard Juhlin, nr 1979 på Systembolaget. Ett mousserande vitt med 0% i alkoholhalt som är gjord på Chardonnay. Den har ett rimligt pris och smakar gott.

Fest

Jag är festens stämningsdödare

Alkoholism 1 kommentar0

Att dricka alkohol är sett som standard. De godkända anledningarna till att inte göra det verkar vara om man är gravid eller avhållsam pga religion. Alkoholism verkar vara något som människor inte alls reflekterar över.

Jag tror att människor har en bild av hur en alkoholist ser ut och är. Jag passar inte in i den mallen då jag varken ser ut som en alkoholist eller beter mig som en. Jag gissar att du tänker på en man, 50+, som är smutsig och saknar tänder, som är hemlös och hänger med ”a-lagarna” på specifika platser i den stad där du bor. Här i Göteborg är det bland annat Brunnsparken, Kortedala torg och en bänk vid en gammal kiosk i närheten av Liseberg.

Jag är varken man, 50+, smutsig eller hemlös. Jag saknar inte tänder och jag hänger inte med ”a-laget” på olika platser i stan. Jag är kvinna, strax över 30 med familj, ett hem och en fast anställning.

Det är väldigt sällan jag går på fest eller ens umgås med människor när de dricker alkohol. För mig är det helt enkelt för jobbigt. Men, när det väl händer, då är jag alltid festens stämningsdödare.

Jag blir i stort sett alltid erbjuden alkohol. Jag tackar alltid nej. Det är sällan folk nöjer sig med ett nej till svar på den frågan. De provar att erbjuda mig en annan alkoholhaltig dryck, när inte heller det funkar brukar de gå vidare till att erbjuda mig en dryck med lite mindre alkohol i. Det är där som jag tycker att det räcker, det är där jag tröttnar på att mitt Nej inte accepteras. Det är där jag säger Jag är alkoholist.

Reaktionen på de orden är i stort sett alltid likadan. Ett kort Jaha, sedan stirrar personen ner i marken/golvet och man känner hur obehaget sprider sig till människorna runtomkring.

Det händer ibland, men väldigt sällan, att jag möts av beundran när jag tackar nej. Det gör mig mest förvirrad. En gång var det en kvinna som sa till mig Jag tycker du är så himla cool som inte dricker, så cool vill jag också vara. Sedan tog hon ytterligare en klunk av sin öl. Jag tänker där att det är ju bara att låta bli. Om man inte har ett beroende eller liknande, så är det enkelt att låta bli. Alkohol är trots allt inget som kroppen faktiskt behöver. Det är till och med så att vi mår bättre fysiskt om vi inte dricker alkohol.

Jag tycker ofta det är synd att jag skall behöva döda stämningen på en fest eller vid annat socialt umgänge när jag tackar nej till alkohol. Det skulle vara bekvämare för mig, och andra, om människor kunde acceptera när någon säger Nej. Är det verkligen så svårt?

Problemet med att vara öppen

ADHD Inga kommentarer1

Jag får då och då frågan om det innebär några problem att vara så öppen som jag är. Skall jag vara ärlig så är det inte en dans på rosor. Jag skäms inte över mina psykiska besvär, jag är ärlig kring min alkoholism. Självklart kan det innebära problem för mig. Men problemen är så få om man väger dom med fördelarna.

Söker jag ett arbete använder jag en mailadress kopplad till denna domänen. Klart att företaget kommer besöka den domänen, den här bloggen, för att kolla vad jag är för typ. Man googlar på mitt namn (det finns inte så många, faktiskt ingen, i Sverige med mitt namn med samma stavning) och hittar all info om mig.

Jag har, på grund av min öppenhet, blivit bortvald i rekryteringsprocesser när jag sökt jobb. Med det är nog, för mig, det enda problemet.

Det positiva med att vara öppen är att jag inte längre behöver hålla koll på vem som vet vad. Det finns ingen risk att jag ”försäger mig” för alla vet samma sak. De som inte vet, har bara råkat hamna där för ämnet har aldrig kommit upp.

Kanske kan någon annan finna stöd, tröst och mod genom min öppenhet. Jag personligen hade uppskattat mer öppenhet från andra som har samma, eller liknande, problematik i livet som jag själv. Jag hade uppskattat bekräftelsen i att inte vara ensam. Jag hade uppskattat att ha ett mentalt stöd i min kamp.

Därför är jag öppen. Därför väger det positiva tyngre än det negativa.