ADHD är absolut inte en superkraft

För några år sedan skrev jag ett inlägg om 7 fördelar med ADHD. Ärligt talat var det ett inlägg jag skrev för att locka fler läsare. Visst kanske det finns några fördelar med att ha ADHD, men om sanningen ska fram så är nackdelarna fantastiskt många fler.

Några av de fördelar jag skrev om då var att man kan hyperfokusera, att man är spontan och uppriktig. Och de grejerna kan absolut vara fördelar och något man har nytta av. Men de är samtidigt enorma nackdelar.

När jag hyperfokuserar upplever jag det som att jag ”fastnar” i det jag håller på med. Jag tappar helt tid och rum. På en arbetsplats kan det innebära att jag försöker lösa en uppgift helt perfekt, och istället för att lägga 30 minuter på att genomföra uppgiften, så kan jag sitta med samma grej en hel arbetsdag och ändå inte känna att jag är klar, för det är inte perfekt.

När man har ADHD och är spontan är det ofta synonymt med att man har dålig, eller ingen, impulskontroll. Utan impulskontroll så gör man fantastiskt många grejer som kan vara otroligt dumma. Man kan exempelvis få kass ekonomi och till och med skulder över att man ständigt köper allt som erbjuds. Man kan få problem på arbetsplatsen och i privatlivet över att man inte gör det som är planerat utan något helt annat, för att man är impulsiv.

Att vara uppriktighet kan väldigt ofta skapa problem, speciellt eftersom personer med ADHD ofta säger vad de tänker, utan att tänka efter först. Det kan leda till fantastiskt många konflikter både på arbetsplatsen och i privatlivet. För mig har min uppriktighet orsakat att jag förlorat väldigt många vänner då jag kan vara ”för ärlig”. Är man ”för ärlig” på en arbetsplats kan det orsaka så stora problem att man helt enkelt blir uppsagd.

Självklart finns det en hel rad med problem med ADHD. Något som många inte vet är att man måste uppfylla vissa kriterier för att faktiskt få diagnosen. Det är inte en diagnos man får för att man har dålig koncentrationsförmåga, eller är bråkig, eller ständigt tappar bort sina nycklar.

För att få diagnosen behöver man ha ett visst antal problem som är symtom på diagnosen. Men att bara ha symtomen räcker inte. Det krävs att de symtom du har påverkar din vardag. Alltså att du får anpassa dig, på grund av dina symtom, för att få livet att funka. För att få diagnosen ADHD måste du alltså ha problem i ditt liv.

Att ha problem i sitt liv, pga en diagnos, är inte en superkraft.

Trött

Fysiska stressymtom som ingen märker

Att känna stress är inget konstigt, det är en av funktionerna som finns förprogrammerade hos människan. Men när man varit stressad under en längre period så får man fysiska stressymtom. Majoriteten av människor märker av dessa, men har man ADHD kan de gå helt obemärkt förbi.

Den absolut vanligaste fysiska symtomen vid stress är svårigheten att slappna av, komma till ro för att kunna somna på kvällen. Jag tror ingen somnar så fort de lägger huvudet på kudden, men jag tror de flesta somnar inom 1 timme från de att de lagt sig och ”aktivt” försökt somna. Om man då inte kan somna och ligger och vrider och vänder sig i flera timmar lägger man antagligen märke till det. Sker det dessutom flera kvällar i rad gissar jag att man börjar ta sig en funderare på vad det beror på, kanske googlar man ”sömnproblem” och läser information om att det kan bero på stress.

Jag som har ADHD har haft sömnproblem sedan jag var ca 15 år. Att inte somna på kvällen när jag lägger mig är inget underligt. Att jag vrider och vänder på mig i 3-4 timmar innan jag somnar är inget konstigt. Jag registrerar inte att jag haft problem att somna alla kvällar i veckan, för det har varit så i hela mitt vuxna liv.

Andra problem man kan få vid stress är koncentrationssvårigheter, dåligt minne, nedstämdhet och ångest, ont i magen, huvudvärk och hjärtklappning. Man kan även märka av ett ökat behov av koffein, nikotin, alkohol, socker och fett.

Många av de fysiska stressymtomen är samtidigt vanliga symtom av ADHD. Koncentrationssvårigheter, sömnstörning och dåligt minne är de absolut vanligaste problemen när man har ADHD. Människor med ADHD brukar också ha det som kallas samsjuklighet, alltså att man har fler(a) psykiska problem. I mitt fall är det kronisk ångest och depression i perioder. De med ADHD tenderar även att dricka mer kaffe/cola/energidryck än andra då koffeinet piggar upp, då en person med ADHD blir trött fortare än andra.

Det kan gå väldigt lång tid innan en person med ADHD uppmärksammar stressen, därför tillhör de gruppen som löper högre risk för utbrändhet. I mitt fall märkte jag stressen för sent, jag hade redan blivit utbränd. Trots att kroppen skriker att den mår dåligt märker ingen det, just för att de fysiska stressymtomen i många fall är samma som för ADHD.

Jag reflekterade över stress först när det slog mig att jag börjat tappa en massa hår och att jag, några dagar tidigare, hade lagt min enda hobby på hyllan. Jag hade inte energi nog att ge min enda fisk någon mat, så han fick flytta.

För att få bukt med detta, på bästa sätt, på en arbetsplats eller i skolan kan extra ”styrning” vara bra. Se till att en person inte tar på sig för mycket och utnyttja absolut inte denna ”stresstålighet”! Jag tror även att man skall trycka på stoppknappen om man, varje dag, får ett svar som innehåller ordet ”trött” när man frågar hur hen mår.