Jag går just nu en kurs genom vården tillsammans med andra med ADHD. Kursen heter Vardag i Balans. Den riktar sig till människor med psykisk ohälsa och syftet är att man ska må bättre genom att göra små förändringar i sin vardag, för att finna bättre balans. Eller, jag tror det i alla fall.
Jag tror även att jag gått den här kursen innan. Men då under annat namn och utan det här specifika kursmaterialet.
För vissa människor är den här kursen säkert superbra. Jag är dock osäker på om den kommer göra någon skillnad för mig. Inte pga kursen i sig utan pga omständigheter jag inte kan styra över som gör det svårt att faktiskt göra förändringar i mitt liv.
Under kursens gång så jobbar man med olika teman, olika delar av livet där man ska försöka göra en förändring för att skapa mer balans och helt enkelt må bättre.
Jag kämpar med dessa teman. Dels så känns det inte realistiskt att jag ska prata om ett ämne under någon timme och sedan ska jag under 1 vecka komma på en förändring och faktiskt implementera den på ett varaktigt sätt. Dels blir det för mig en ekonomisk fråga.
Ett av dessa teman är sömn. Jag har tidigare skrivit att jag har problem med sömnen. Det är något som varit ett problem i mitt liv i över 20 år och som jag försökt förändra på alla möjliga sätt. För vissa funkar motion eller fasta rutiner kring sovtider, det är dock inte något som gör någon skillnad för mig. För andra krävs det sömntabletter för att få ordning på sömnen. Själv hittade jag det som funkar för mig för ca 6 månader sedan; Melatonin. Det funkar inte för alla, men det funkar för mig. Tyvärr skedde förändringar kring tillverkningen och subventioneringen av Melatonin under 2021 som leder till att det har blivit för dyrt.
Ett annat tema är kost. Jag vet att jag inte har världens bästa kost, dels för att min favoritmat är ostmackor. När jag inte orkar laga mat blir det ostmackor, eller någon miccromat. Varannan vecka när min dotter bor hos oss äter vi ordentligt med mat, varje dag. Men veckorna då min dotter är hos sin pappa, då är maten sämre. Det beror delvis på bristande energi men också på dålig ekonomi.
När vi har teman där jag inte riktigt kan göra en förändring, på grund av att min ekonomi är dålig, då blir det ganska ångestladdat. Speciellt när arbetsterapeuterna, som leder kursen, ger tips och råd som inte funkar i min situation.
Jag fick rådet att pröva något annat än Melatonin om jag inte kan köpa det längre. Men jag har ju redan prövat allting utan framgång, hur ska jag då kunna göra det? Jag fick rådet att köpa mer mat under veckorna min dotter är hos sin pappa. Men om jag inte har pengar till det, hur ska jag då kunna göra det?
Jag upplever ofta under kursens gång att de som tagit fram materialet inte har haft ADHD i åtanke samt att arbetsterapeuterna som leder kursen inte alltid har förståelse för att deras råd inte är applicerbara.
