Jag vet inte hur det är att ta det lugnt eller slappna av. Jag vet hur man gör det rent fysiskt, vilar kroppen. Men psykiskt, hur gör man? Jag tycker att min hjärna alltid går på högvarv, i allt jag gör. Jag behöver inte ens göra något, den spinner på ändå.

Det finns vissa aktiviteter jag kan pyssla med, för att så gott jag kan, ge min hjärna en liten paus; pyssel. Jag håller på med handarbete så som sticka och virka, jag broderar, jag gör pärlplattor, jag gör smycken, jag ritar.

När jag pysslar med de grejerna, främst sticka eller virka, så blir det extremt svårt för mig att ta in det som händer i min omgivning. Jag kan inte ”koppla bort” yttre intryck men när jag måste fokusera rejält på något, exempelvis räkna maskor, lägga rätt antal pärlor, sy rätt antal stygn, då kan jag inte ta in omgivningen på samma sätt, det är lite som om det inte får plats.

Om jag är på ett café med en vän, så tar jag in allting som händer runt omkring och jag blir himla trött väldigt fort. Jag kan inte ignorera samtalet som sker vid bordet bredvid, jag kan inte sortera bort vad människan vid disken precis beställde. Jag lägger märke till allt och alla som händer där, och jag kan inte stänga av det.

Sitter jag på exakt samma café med en stickning istället för med en vän, då kan jag inte ta in det som händer runt omkring. Jag försvinner in i min egna lilla värld där allt består av att räkna till 5, typ.

Det blir en ganska skön och behaglig paus för mig. Tiden rinner iväg när jag ”kopplar bort” det som händer runt om. Flera timmar kan kännas som minuter.