Etikett: Familj

Bidragsfusk

Vem vill hålla på med bidragsfusk?

Övrigt 1 kommentar0

Det finns en hel del fördomar kring människor som av någon anledning inte kan ”bidra” till samhället. Skälen till varför människor inte arbetar är många, och i en klar majoritet är det helt legitimt. En stor majoritet av de som får bidrag håller inte på med bidragsfusk.

I drygt 18 månader har jag själv gått på ”bidrag”. Eftersom jag är sjuk från mitt arbete får jag sjukpenning från Försäkringskassan. Självklart finns det människor som tror jag är lat, inte vill arbeta, eller fuskar. För många människor tror att man kan leva ”det ljuva livet” när man går på bidrag.

Det finns många sätt att leva det ljuva livet på, att hålla på med bidragsfusk är inte ett av dom.

Om drygt 1 vecka skall jag på möte inför min kommande arbetsträning. Jag skall då, dagligen under en viss tid, åka kollektivt för att ta mig till arbetsträningen. För detta behöver jag köpa ett periodkort för att kunna åka med Västtrafiks bussar, spårvagnar och båtar i Göteborg. Jag är 33 år så ett sådant kort, som är giltigt i 30 dagar, kostar mig 610 kr.

I dagsläget är det 610 kr som jag inte har. Jag hörde av mig till min handläggare på Försäkringskassan för att fråga om det finns något bidrag jag kan söka som kan täcka resekostnaderna under min arbetsträning. Svaret blev Nej. Hade jag arbetat mot lön hade min lön bekostat periodkortet, som sjukskriven är det meningen att min sjukpenning skall täcka kostnaden för periodkortet.

Sjukpenning

Som de flesta vet får man 80% av sin lön i sjukpenning. Problemet är att det inte riktigt stämmer. Enligt försäkringskassan får man ”knappt 80% av din lön, men högst 714 kr per dag”. Inkomsttaket för sjukpenning är 28 000 kr (före skatt) och i skrivande stund får man 76,5% av sin lön utbetald i sjukpenning. För 1 månad får man 21 420 kr (innan skatt) i sjukpenning. Man betalar fortfarande skatt, för sjukpenning betalar man 30% skatt. Du får då 14 994 kr per månad.

Detta gäller dock max i 1 år. Sedan sänks sjukpenningen till ”knappt 75%”, i dagsläget 74,2%. Efter skatt får du då ut 14 539 kr.

Är det en förmögenhet? Absolut inte. Trots att dina utgifter inte minskats efter 1 års sjukdom så minskas ändå din ersättning. Det finns inget bestämt existensminimum, istället pratar man om Riksnorm. En summa som varje person, efter fasta kostnader, skall ha för att kunna leva ett drägligt liv.

Riksnormen

Riksnormen skall täcka både gemensamma och personliga kostnader för livsmedel, hygienprodukter, dagstidning, barn- och ungdomsförsäkring, kläder och skor, fritid och lek, förbrukningsvaror, telefon och TV-avgift. Miniminivån för en ensamstående vuxen utan barn är 3 930 kr per månad, utöver den fasta boendekostnaden. För en familj med 1 vuxen och 1 barn (10 år) blir summan, för att täcka det grundläggande, 6 730 kr per månad, utöver den fasta boendekostnaden.

Om vi tar familjen på 1 vuxen och 1 barn som exempel, så blir det, utöver Riksnormen som skall täcka de grundläggande levnadskostnaderna, 7 809 kr kvar, som då skall täcka allt annat som boende, läkemedel, vårdbesök, färdmedel, fackavgifter, hemförsäkring osv.

Min familj får 14 539 kr per månad. Vi är 2 vuxna och 1 barn. Sjukpenningen räcker inte till så att vi skall kunna leva ett drägligt liv. Även om jag inte haft haft en man (som nekas sjukersättning från Försäkringskassan), så hade vi inte hamnat inom Riksnormen då hyran för boendet landar på 7071 kr per månad.

Bidragsfusk gör dig inte rik

Hade jag inte haft rätt till sjukpenning hade jag sökt ekonomiskt bistånd från socialtjänsten, då hade jag säkerligen fått mer pengar från socialen än vad jag får i sjukpenning, trots att jag får så mycket i sjukpenning som man kan.

Kan man leva det ljuva livet genom bidragsfusk? Jag skulle säga nej. Jag och min familj kan långt ifrån göra det, och vi fuskar inte ens. Hade jag klarat att arbeta 100% hade vi haft 6 800 kr mer per månad, efter skatt, att leva på. Hade jag kunnat arbeta 100% hade jag inte behövt handla mat på faktura när pengarna är slut innan sjukpenningen kommit, jag hade sluppit handla medicin på avbetalning och jag hade definitivt haft råd med att åka in till stan och ta en fika på ett café.

Bidragsfusk lönar sig inte om du faktiskt vill leva, inte bara vara vid liv.

Flyttlådor

En dag med choklad

Övrigt 2 kommentarer0

Idag är det 3 år sedan jag förlovade mig med min fantastiska partner Bult. Det firas med choklad och köpepizza, omnom.

Mitt liv är kaos, i vanlig ordning. Av någon anledning så är det alltid en massa saker som händer, det blir aldrig någon riktig paus där jag kan bara vara. Det som händer just nu är dock positiva saker, så jag är ändå ganska nöjd med tillvaron.

Nästa vecka skall jag och lilla familjen flytta. Sedan jag separerade från min dotters pappa har jag försökt få tag i ett boende i området där han bor. Något som visat sig vara nästan omöjligt! Men nu, 3,5 år efter att jag flyttade från området kommer jag nu flytta tillbaka.

Lägenheten är 3 rum och kök, som jag har nu, men den är ca 20 m² mindre än där jag bor nu. Hyran är billigare och hela familjen kommer slippa väldigt mycket pendlande. Dottern kommer ha nära till förskolan, nära till sina vänner, och nära till den andra föräldern, oavsett i vilket hem hon är. Vi ser alla fram emot det!

Jag har även blivit patient på en ny psykiatrisk mottagning i Göteborg. De specialiserar sig på Utmattningssyndrom hos människor med NPF, exempelvis ADHD, som jag har. Jag har fått träffa 4 olika personer på mottagningen; psykolog, läkare, fysioterapeut och arbetsterapeut. Jag har pratat med alla om min situation, de har gjort individuella bedömningar av mig och de skall nu skapa en gemensam bild av min hälsa och ta fram en plan för min rehabilitering.

Jag har även anmält mig till Blogg100, som går ut på att man skall posta minst 1 inlägg i någon av sina sociala kanaler, varje dag i 100 dagar i följd. Jag vet inte om jag kommer klara det, min energi är som ni kanske förstår ganska svajig och jag behöver ibland prioritera annat framför att blogga. Men jag hoppas få ihop 100 inlägg i alla fall.

Det var en liten kort uppdatering från mig, nu är jag helt slut och måste nog vila en stund!

Julkula

Julen är runt hörnet

Engagemang Inga kommentarer1

Nu är det 1 vecka kvar till julafton. I mitt hem så kan man absolut inte tro att julen är så nära. Inte ett enda julpynt, inget julbak, inget jul-relaterat alls. Förutom att jag gömt inköpta julklappar i klädkammaren och dottern har en liten julkalender.

Bara att skriva detta inlägg blir jag sugen på att pynta lite här hemma.

Men jul är inte bara roligt, mysigt och glittrigt. För många så är det inte alls något trevligt med jul utan man blir bara påmind om hur ensam man är om man inte har någon att fira jul med, ingen att växla julklappar med, ingen att skicka ett julkort till. För många innebär julen en stor ångest; pengarna räcker inte till julklappar, julmaten eller annat som hör julen till.

Om man är ensam kring jul, och inte trivs med det, så finns det möjligheter att ändra på det. Många ser julen som något heligt som firas med familjen, men sanningen är någon annan. Visste du exempelvis att adventsljusstaken, som vi ställer i fönstren som mysig belysning, från början var ett sätt att visa fattiga och ensamma att man var välkommen in för värme, mat och gemenskap. Ett ljus i fönstret visade att man hade möjligheten att bjuda in en främling och dela med sig av julen. Många känner att de ”tränger sig på” om de firar jul hos grannen, eller tillsammans med kompisens föräldrar, men jag har aldrig hört talas om att en julvärd tyckt att gästen varit i vägen eller påträngande utan snarare har det varit ett uppskattat inslag.

Min upplevelse är att de flesta blir lite mer givmilda kring jul och det är varken otrevligt eller dumt att fråga någon i din närhet om man får vara med och fira jul.

Är ni en familj där pengarna kanske inte räcker till för att köpa klappar eller julmat, så är inte det hela världen. Tänk själv tillbaka, vilka minnen kring jul är det som värmer lite extra? Är det den goda julskinkan, prinskorven och klapparna, eller är det något annat? Personligen är det inte maten eller presenterna som jag minns, jag minns gemenskapen, jag minns farmor som pulsade i snön runt huset med en säck på ryggen, jag minns skattjakten på morgonen där ”skatten” var en serietidning, en bok eller några klistermärken. Ärligt talat minns jag inte direkt vad skatten var, själva skattjakten var det roliga.

Julen behöver inte vara storslagen och grandios, gör julen till det du vill att den skall vara, efter din egen förmåga. Våga ”tränga dig på” hos någon om du är ensam.

Till er som har ”allt” som hör julen till, öppna gärna dörren för någon som är ensam, köp lite mat till familjen med liten ekonomi, ge lite leksaker till barnen som inte får några julklappar. Våga ge efter förmåga. Vet du inte vart du skall vända dig finns det en hel drös med organisationer som hjälper familjer och ensamma kring jul.

På sidorna som jag länkar till nedan kan du hitta mer information kring var man kan vända sig om man vill hjälpa eller behöver hjälp kring jul. Många profilerar sig inom psykisk ohälsa, men kom ihåg att man kan behöva hjälp ibland, även om man inte har psykiska problem och att många instanser tar emot dig oavsett om har psykisk ohälsa eller ej.

Aldrigensam

Aldrigensam är ett informationsprojekt som sprider kunskap och bryter tystnaden kring det tabubelagda ämnet psykisk ohälsa bland unga vuxna.

Här hittar du information om organisationer och telefonnummer du kan ringa om du behöver hjälp.

BlueCall

BlueCall är appen som kopplar samman personer i behov av samtalsstöd med personer som kan erbjuda det, direkt över ett telefonsamtal. BlueCall erbjuder idag två nivåer av samtalsstöd, varav ett är kostnadsfritt. Du väljer själv vilken typ av stöd du vill ha, och ringer direkt genom appen till den stödperson du väljer att tala med.

Försvunnen

Jag vill inte hitta en död människa

Övrigt Inga kommentarer0

Jag har aldrig sett en död människa. När min morfar dog fick jag frågan om jag ville följa med till bårhuset när min mamma skulle dit för att lämna 2 personliga saker som min morfar skulle få med sig vid begravningen. Jag fick frågan igen när min farmor dog. Men jag tackade nej. Jag ville inte att det sista minnet från de personerna skulle vara deras döda ansikten.

När jag besökte mina föräldrar igår pratade vi en del om det arbete som Missing People gör i Sverige. De ger sig ut och letar efter försvunna människor. De gör ett väldigt bra arbete och polisen använder sig ofta av information som hittas av Missing People.

Min pappa är volontär för Missing People ibland. Han är då med i sökandet efter en saknad person. För ett par dagar sedan var pappa med i en så kallad ”skallgång”, en grupp människor anmäler sig som frivilliga hos Missing People och går sedan ut och letar, gemensamt i ett angivet område. Målet är att hitta den som försvunnit, ibland gör man det, ibland inte. Ibland hittar man ledtrådar som lämnas till polisen och som används för att göra nya sökningar.

Personen som min pappa var med och letade efter hittades tyvärr död.

Vi pratade om det ett slag, jag, min storasyster och mina föräldrar. Han frågade om vi kunde tänka oss att vara med och leta nästa gång det behövs, om vi har fysiken för att orka det. Oftast är man ute och letar flera timmar i sträck.

Min mamma har fibromyalgi, därför kan inte hon. Jag tackade nej, för jag vill inte hitta en död människa.

Jag tror ärligt talat att mitt psyke inte skulle klara av att hitta en död människa. Det spelar egentligen ingen roll hur personen har dött, bara faktumet att hen är död skulle nog vara för mycket för mig och jag är ganska säker på att jag inte skulle kunna hantera det.

Har du sett en död människa? Skulle du klara av att se en död person?