Trött

Fysiska stressymtom som ingen märker

Att känna stress är inget konstigt, det är en av funktionerna som finns förprogrammerade hos människan. Men när man varit stressad under en längre period så får man fysiska stressymtom. Majoriteten av människor märker av dessa, men har man ADHD kan de gå helt obemärkt förbi.

Den absolut vanligaste fysiska symtomen vid stress är svårigheten att slappna av, komma till ro för att kunna somna på kvällen. Jag tror ingen somnar så fort de lägger huvudet på kudden, men jag tror de flesta somnar inom 1 timme från de att de lagt sig och ”aktivt” försökt somna. Om man då inte kan somna och ligger och vrider och vänder sig i flera timmar lägger man antagligen märke till det. Sker det dessutom flera kvällar i rad gissar jag att man börjar ta sig en funderare på vad det beror på, kanske googlar man ”sömnproblem” och läser information om att det kan bero på stress.

Jag som har ADHD har haft sömnproblem sedan jag var ca 15 år. Att inte somna på kvällen när jag lägger mig är inget underligt. Att jag vrider och vänder på mig i 3-4 timmar innan jag somnar är inget konstigt. Jag registrerar inte att jag haft problem att somna alla kvällar i veckan, för det har varit så i hela mitt vuxna liv.

Andra problem man kan få vid stress är koncentrationssvårigheter, dåligt minne, nedstämdhet och ångest, ont i magen, huvudvärk och hjärtklappning. Man kan även märka av ett ökat behov av koffein, nikotin, alkohol, socker och fett.

Många av de fysiska stressymtomen är samtidigt vanliga symtom av ADHD. Koncentrationssvårigheter, sömnstörning och dåligt minne är de absolut vanligaste problemen när man har ADHD. Människor med ADHD brukar också ha det som kallas samsjuklighet, alltså att man har fler(a) psykiska problem. I mitt fall är det kronisk ångest och depression i perioder. De med ADHD tenderar även att dricka mer kaffe/cola/energidryck än andra då koffeinet piggar upp, då en person med ADHD blir trött fortare än andra.

Det kan gå väldigt lång tid innan en person med ADHD uppmärksammar stressen, därför tillhör de gruppen som löper högre risk för utbrändhet. I mitt fall märkte jag stressen för sent, jag hade redan blivit utbränd. Trots att kroppen skriker att den mår dåligt märker ingen det, just för att de fysiska stressymtomen i många fall är samma som för ADHD.

Jag reflekterade över stress först när det slog mig att jag börjat tappa en massa hår och att jag, några dagar tidigare, hade lagt min enda hobby på hyllan. Jag hade inte energi nog att ge min enda fisk någon mat, så han fick flytta.

För att få bukt med detta, på bästa sätt, på en arbetsplats eller i skolan kan extra ”styrning” vara bra. Se till att en person inte tar på sig för mycket och utnyttja absolut inte denna ”stresstålighet”! Jag tror även att man skall trycka på stoppknappen om man, varje dag, får ett svar som innehåller ordet ”trött” när man frågar hur hen mår.

Utmattningssyndrom

Utmattningssyndrom – tänk efter före!

Nu har jag varit sjukskriven för utmattningssyndrom i ca 1 år. Under den här tiden har har lärt mig mycket om mig själv, och fått upp ögonen för sånt som borde varit självklarheter, men som av någon anledning ändå inte var det.

I september 2016 påbörjade jag min rehabilitering för att komma tillbaka till arbetet. Det gick bra, i 2,5 månad. Sedan gick det åt fanders. Det hände grejer där jag inte hade någon möjlighet att påverka, men det orsakade stress och ångest och jag började må sämre.

I skrivande stund mår jag inte ett dugg bättre än när jag blev sjukskriven. Jag kan till och med påstå att jag mår sämre. Skillnaden mellan nu och 1 år sedan är att jag vet varför, och just därför ökar inte min ångest som den gjort tidigare.

Att bli utbränd är inget ovanligt, tyvärr. Få verkar veta vad det faktiskt innebär för den som drabbas, och vad det är som händer. Det kan förebyggas och är man uppmärksam på signalerna så kan man stoppa den som är på väg in i väggen innan hen kraschar.

För någon med ADHD, som jag själv, blir det lite mer problematiskt. Utmattningssyndrom och ADHD har i stort sett identiska symtom, men orsaken skiljer sig. En person med ADHD löper större risk att drabbas av utmattning och även om alla signalerna finns där så missas de lätt, just för att man har ADHD.

Jag kommer skriva mer om just utmattningssyndrom i kombination med ADHD i fler, kommande inlägg. Så håll ögonen öppna!

Mitt hjärta värker

Det gör ont i mitt hjärta, bokstavligen talat.

För 5 dagar sedan var jag på ett möte. Det var jag, min chef, min handläggare från Försäkringskassan och min arbetsterapeut.

Redan innan mötet var jag nervös och kände mig stressad. Jag hade skrivit ner sånt jag behövde komma ihåg på mötet, behövde dock inte använda de anteckningarna.

För mig var mötet otroligt jobbigt. Jag satt på händerna under nästan hela mötet, de blir kalla när jag är nervös så jag försökte värma dom. Jag började även gråta när mötet var nära sitt slut och vi, nästan, fattat beslut om min framtid.

Min chef var snäll och körde hem mig efter mötet. Jag hade tagit 2 steg från bilen innan jag började gråta igen. När jag kom in i hallen fick jag panikångest och kollapsade. Jag fick ta ångestdämpande och tack vare det kunde jag sova under natten. Dagen efter gick jag till jobbet, jag orkade inte känna efter hur jag faktiskt mådde.

Sedan det där mötet har jag haft hjärtklappning med bröstsmärtor till och från. Jag har varit på akuten där de gjorde EKG och tog 2 blodprover med 4 timmars mellanrum för att undersöka om jag hade något problem med hjärtat. De kunde dock konstatera att hjärtat fungerar som det ska och att både den höga pulsen och smärtan sannolikt beror på stress och ångest.

De 2 senaste dagarna har jag inte klarat att arbeta, jag har mått för dåligt. Vid hög puls blir jag också så himla trött av att göra simpla småsaker.

Just för sunden känner jag mig, ärligt talat, rädd för att hela det här mötet gjorde att jag började må sämre. Jag hade tagit några steg framåt, men nu har jag tagit alla stegen bakåt igen, tillsammans med ett par steg till.

Imorgon skall jag försöka få tag i min arbetsterapeut och förklara hur jag har mått sedan mötet, och att jag nu inte längre tror att den plan vi har är speciellt hållbar. Som jag mår nu kommer jag inte komma genomföra det som vi, typ, bestämde på det där mötet.

Kaos

För mycket kaos

Det händer inte så mycket här i bloggen. Det beror mycket på att mitt liv är lite kaosartat just nu. Det händer mycket, en hel del som jag vill skriva om. Men jag avvaktar med att dela med mig tills jag vet utkomsten av det hela.

Jag fortsätter att arbetsträna. Jag har gått upp till 50% och jag är nu väldigt säker på att jag, i dagsläget, inte skulle klara ett jobb på 50%.

Ibland går det upp för mig att det här med att ha blivit utbränd, fått det som kallas Utmattningssyndrom, på riktigt påverkar hjärnan. Mitt minne är märkbart sämre, ibland hänger jag inte med i vad människor pratar om, minsta störande ljud eller rörelse och jag tappar den röda tråden helt.

Kommande vecka har jag ett möte tillsammans med arbetsterapeut, handläggare från Försäkringskassan, min chef och eventuellt min läkare. Tillsammans skall vi gå igenom hur läget ser ut för mig; vad jag klarar och inte klarar och varför. Jag kommer bland annat behöva berätta om de svårigheter jag har, vad mina krav, just nu, är på en arbetsplats och beskriva vad det är som händer när det inte funkar.

Jag mår idag sämre än när jag arbetstränade på 25%, på vilket sätt vill Försäkringskassan veta. De vill veta hur jag själv märker att jag mår sämre, vad det är som gjort det sämre osv.

Jag hoppas att det blir ett bra möte. Jag hoppas att vi alla kan gå därifrån och känna att lösningen blev bra, för alla.

Jag har fått lite hintar, från alla håll, om hur det här mötet kommer gå. Men jag väljer att inte skriva om det förrän jag vet, svart på vitt, hur det faktiskt blir. Alternativen är några stycken, några av dom är jobbiga att tänka på, andra är bekväma att tänka på, några är bra att tänka på.

Men en sak kan jag säga; jag är väldigt obekväm med ovissheten om vad som komma skall. Det stressar mig, det ger mig ångest. Vilket i sin tur försämrar mina prestationer under arbetsträningen.

I slutändan kommer det bli bra. Men vägen dit är jobbig.