Jag har inte druckit alkohol sedan 22 september 2012. Bitvis kan det kännas väldigt jobbigt att vara den som är nykter. Jag blir ofta ifrågasatt, ombedd att ”ta bara en öl!”. Men jag kan inte. Det är många som inte förstår att jag inte vill, eller kan, dricka alkohol. Att säga att jag är nykter alkoholist leder så gott som alltid till dålig stämning.
I lördags så var jag och partnern på bio. Min svägerska har gjort en kortfilm som visades på Göteborgs internationella filmfestival. Den var fin, bra, intressant. Efteråt blev det mingel på en pub i närheten.
De hade inte så mycket alkoholfritt som inte var läsk eller alkoholfri öl. De kunde erbjuda mig lemonad. Runt omkring mig drack människor öl, vin, champagne. Det är helt okej. Jag störs inte av det. Problemet var att jag inte trivdes i miljön. Jag trivdes inte med att alla andra i lokalen drack alkohol. Jag trivdes inte med att puben väldigt tydligt visade sitt enorma utbud av alkohol (samtidigt som bartendern fick gå och leta för att hitta något alkoholfritt).
Jag kände mig malplacerad, illa till mods, obekväm. Så jag och partnern gick därifrån.
Hela grejen gav mig ett sug efter vin, efter rom och cola, efter en berusning. Det, för mig, är väldigt jobbigt.
Aahh, jag förstår att en sådam känsla känns obehagligt! Man vill inte känna sig malplacerad då man försöker njuta av tillvaron.. Men kämpa på!