En plåt med brownies

Tröstäta, hur jag slutade

När jag var 21 år gammal gick jag in i en depression pga tidigare trauma och stress. Jag blev sjukskriven på heltid och för att pigga upp mig själv började jag tröstäta.

Att tröstäta är, vad jag vet, ganska vanligt om man känner sig nedstämd, har ångest eller är deprimerad. Vad man äter när man tröstäter är väldigt individuellt. Jag åt sötsaker, främst kakor. Det var något jag gjorde för att tillfälligt må lite bättre.

En vanlig dag för mig kunde innehålla 3-4 turer till närmsta matbutik där jag köpte minst 2 kakförpackningar per besök. Alla kakor åt jag upp inom 20 minuter efter att jag kommit hem.

Det dröjer dock inte speciellt länge innan tröstatande blir en ond cirkel. Man äter för att må bättre, sedan mår man sämre för att man ätit och då äter man ännu mer. I mitt fall gick jag även upp i vikt, vilket också bidrog till att jag mådde sämre.

Att ta sig ur ett tröstätande är inte enkelt, det var i alla fall inte det för mig. Det jag gjorde var att försöka hitta något som fick mig att må bättre, för stunden, och samtidigt inte fick mig att må dåligt senare.

Det tog lång tid innan jag hittade vad som funkade för mig och under tiden spenderade jag en hel del pengar. En period gick jag över till att tröstshoppa. Något som är riktigt illa om man, som jag (då), har dålig ekonomi. I många fall kunde jag inte räkna upp vad jag hade lagt pengarna på.

Efter mycket om och men hittade jag vad som funkade för mig, växter. När jag kände mig nere, eller ledsen, eller hade ångest, så köpte jag mig en växt istället för en kaka. Det gjorde mig lite glad, för jag gillar växter. Jag kände mig också nöjd med mig själv för att jag kunde låta bli sötsakerna. Dessutom mådde jag inte dåligt senare av att jag hade köpt en växt.

En sukulent

Mitt hem förvandlades snabbt till en djungel där alla fönsterbrädor var fyllda med både gröna och blommande växter, sukulenter och bonsaiträd.

Mitt tröstshoppande av växter blev till en början väldigt dyrt, jag köpte växter väldigt ofta. Men så småningom minskade inköpen, kanske för att dessa inköp inte bidrog till att jag mådde dåligt.

I senare perioder av mitt liv har jag tagit till tröstshoppande av andra saker, för att inte falla tillbaka i tröstätande, eftersom det får mig att må dåligt. Jag har bland annat köpt hysteriska mängder av billigt smink som varit mer eller mindre bra.

Att tröstäta är okej, men det kan också bidra till att man mår sämre. Behöver man trösta sig själv så kanske det kan vara ett bättre alternativ att köpa något som man blir glad av, på riktigt.

Medicin

En omedicinerad dag

Vissa dagar blir inte riktigt som man tänkt sig. Som denna. Jag har bara varit vaken i ca 30 minuter och klockan är snart 13:00.

För mig med ADHD så sägs det att rutiner är viktigt för att få livet att gå ihop. Jag har nog aldrig haft en rutin i hela mitt liv och tror inte jag kommer börja med det heller. Jag trivs med det, men det kan också innebära problem.

Som idag.

Jag var uppe till 5 på morgonen. Trots 19 vakna timmar kände jag mig inte trött. Eller så var jag kanske som ett barn, övertrött och därmed falskt pigg? Det spelar ingen roll, att jag la mig tidigt på morgonen istället för sent på kvällen fick sina konsekvenser. Jag vaknade vid 12:30.

Det jag har missat idag, som är det viktigaste på hela dagen för mig, är att ta min medicin. Jag tar i dagsläget två olika mediciner, en mot ångest/depression och en för min ADHD. Den sistnämnda ska tas på morgonen. Tar man den för sent kan det leda till att man inte kan sova i vettig tid på kvällen.

Jag kan sällan somna i vettig tid, jag är trött på dagarna och pigg på nätterna. När jag var liten fantiserade jag om att göra om världen, att börja vara vaken på nätterna och sova på dagen och att hela samhället skulle funka så.

Idag kan jag helt enkelt inte ta min medicin, för jag vill inte riskera ännu en sömnlös natt. Därför hoppar jag idag över att ta min medicin och hoppas på att somna i typ vettig tid ikväll så att jag kan ta medicinen imorgon istället.

Guldtackor

Nannica.se blir guldmedadhd.se

Efter att inte ha bloggat på ett tag har jag nu fått tillbaka min inspiration. Jag har valt att nischa min blogg mot psykisk ohälsa, därför har jag bytt namn från nannica.se till guldmedadhd.se.

Utöver bloggen försöker jag även vara aktiv på YouTube där jag har en ny kanal, som också fått namnet Guld med ADHD. Gå gärna in och kika där, och jag skulle bli väldigt glad om du vill prenumerera på min kanal.

Bloggen, och YouTube-kanalen, kommer vara inriktade på psykisk (o)hälsa med fokus på ADHD, depression och ångest. Det är sånt jag själv lever med och jag vill bidra med att bryta stigman och tabun kring psykiska sjukdomar.

Varifrån kommer namnet guldmedadhd.se?

Namnet kommer från mina egna initialer som är AU. I det periodiska systemet så är AU guld. Jag har ADHD, så namnet Guld med ADHD kändes passande.

Är det något speciellt som du skulle vilja läsa om här på bloggen? Skriv gärna en kommentar om vad i så fall!